Min första arbetsvecka har jag spenderat i Almedalen, tillsammans med den fenomenala nytillträdda styrelseledamoten Jakob Amnér. Jag sitter i skrivande stund och reflekterar över den gångna veckan i Almedalsparken, med ett bakgrundssorl av politikerröster, fiskmåsars skratt, företagare, aktivister och fontänstänk.
Under veckan som gått har Jakob och jag deltagit på flertalet intressanta seminarium om högre utbildning och studenters förutsättningar. Vi har ställt jobbiga frågor kring hur studenter i allmänhet och studenter med funktionsvariationer i synnerhet ska få ekonomin att gå ihop. Vi har lyssnat på förslag kring hur högskolor kan arbeta mer konkret med jämställdhet, och suttit och kokat när fakta presenterats kring hur kvinnor fortfarande missgynnas i den akademiska hierarkin. Vi har träffat SFS (Sveriges förenade studentkårer) som ständigt arbetar den viktiga frågan om studenters psykiska (o)hälsa, och SSCO som arbetar hårt för att förbättra studenters bostadssituation i Stockholm. Jag har fått öva på mina mingel-skills och fått ett gäng telefonnummer för att etablera fler samarbeten i höst när vi arbetar med att utveckla våra utbildningar och vårt campus. Vi har pratat IT-stress, om högskolornas framtid och Agenda 2030. Var är vi - vart vill vi?
Vi tog semifinalsmällen på det enda rimliga sättet; tillsammans, och laddade om för att sikta på att få se en bronsmedalj glänsa.
Förra året var ett tungt år i Almedalen. Vi som var hemma nåddes av flashar där hot, hat och våld från en terroriserande nazistisk organisation inskränkte människors rätt att röra sig och tala fritt på gatorna. Även i år har hotet legat i luften, även om de varit påtagligt försvagade, närvaron begränsats och bevakats i något högre utsträckning. En förlust för det demokratiska samtalet här i Almedalen har varit frånvaron från de som valt att inte delta på grund av hot eller på grund av att ständigt behöva förhålla sig till denna organisation. Att vissa personer får utrymme att hota, hata och bruka våld i den grad att andras frihet inskränks är något som SöderS och jag aldrig kommer att acceptera. Det är också många andra med oss i Almedalen som inte accepterat det. För att markera för demokrati och allas lika rättigheter har många arrangörer, inklusive Södertörns högskola, lämnat en tom stol reserverad för RFSL* på sina seminarier, som i år inte deltagit i Almedalsveckan. Jakob och jag slöt förstås även upp i mångfaldsparaden och hyllade mångfalden, kärleken och demokratin.
#enstolförRFSL.
*Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter
I sommarlugnet som lägger sig över campus Flemingsberg den här tiden på året kommer jag nu att fortsätta planera för det kommande året. Jag hoppas att ni studenter kommer att ligga på oss i studentkåren ordentligt för att vi ska kunna driva de frågor som brinner som hetast.
Nu hoppas jag att ni alla först får lite återhämtning mellan sommarjobben och en härlig fortsatt sommar!
Bästa hälsningar,
Josefin Stern
Ordförande