– Jag blev verkligen glad och rörd. Det betyder jättemycket för mig, speciellt att det kommer från studenterna själva. Det var inget jag förväntade mig heller, men jag ser det som en bekräftelse för mitt pedagogiska arbete och undervisning, säger Nicholas Smith.
När det ska undervisas i filosofi står studenterna i fokus och målet är att skapa ett rum där alla får ta plats för att tänka fritt. I sin undervisning vill han expandera den filosofiska horisonten förbi de uppenbara namnen som Platon, Locke och Aristoteles. Visst dyker dessa tänkare upp i kurserna, medger Nicholas Smith, men då läses de ur ett underifrån perspektiv. Att exempelvis läsa in sig i kolonialismens filosofi ur den förtryckes perspektiv är för denna filosofilektor ytterst relevant.
– Det är en nyckel tror jag. Att vi går förbi den slutna eurocentriska vita manliga världen vilket öppnar upp till en känsla av att världen är större än så.
– Jag vill skapa ett klassrum där folk känner att det är högt i tak, att lyssna på vardera student, fördela ordet så alla hörs och avbryta när någon tar väldigt mycket plats för att istället aktivera de tysta delarna av klassrummet. Det är svårt att uppnå det, att tysta ska träda fram utan att känna tryck. Sedan gör vi mycket tillsammans, jag och studenterna. Att vi träffas och har filmvisning med mat och dryck kring temat som kursen har, det brukar vara uppskattat, svarar Nicholas Smith.
Det han uppskattar mest i sin yrkesroll är just arbetet med studenterna, att få stå i ett levande laboratorie av personer som tänker och tycker till om texterna är spännande, menar Nicholas Smith. Att läsa texter om rasism, sexism och kolonialism väcker känslor och tas emot olika beroende på vem som läser det. Detta gör att diskussionerna i Nicholas Smiths klassrum kan vara både intensiva, tunga och skapa konflikter som måste bearbetas.
– Dynamiken i klassrummet som skapas av att olika människor från olika bakgrunder läser om dessa jobbiga ämnen gör att det smäller hårt på många, speciellt för de som har invandrarbakgrund som själva upplevt detta i vardagliga livet och historiskt i den kultur de kommer ifrån. Därför är det kollaborativa arbetet enormt viktigt, det är ett ansvar vi har att expandera speglingen av filosofin bredare än det gjorts historiskt.
– Det gäller att odla intresset som finns, hur man gör det beror på vilken nivå man läser och hur klassrummet ser ut. Varje gång är det olika, så det handlar mycket om att ta puls på situationen för att pedagogiken ska landa rätt.
Nicholas Smith har undervisat i 20 år. Att vara lektor är både ett jobb och en livsstil, berättar han. Det finns inte en stund där han lägger lektorshatten på hyllan och tar en paus från filosofin.
– Jag har en hunger för andra kulturer och möten med andra människor, som i klassrummet blir insamlat och dynamiskt. Där låts dessa möten och tankar närvara. Har vi har en tung kurs, som uppkomsten av slaveriet där vi går igenom livsöden, så vistas jag med dessa röster på vägen hem, i sömnen, på väg till jobbet. De hundratusentals mördade slavar, mördade och våldtagna kvinnor och barn finns där för en anledning. De rösterna som man hör genom det material man läser, måste man låta stanna kvar och öppna upp sig för. För att göra dem en rättvisa.
Att sticka ut som lärare och undervisa i det som har kallats "världens onyttigaste ämne" är inget problem för Nicholas Smith vars forskning bland annat har behandlat samtida politiska klimat i ett globalt perspektiv. Nu har han vänt forskarblicken till avkolonialiserade fenomenologier. Han berättar att studenterna är viktiga i hans forskning, då det som läses blir grundpelare i hans forskning och studenternas åsikter vittnar om det filosofiska klimatet som råder. Diskussionerna som uppstår i klassrummen är i hans forskning nyttigare än att tänka själv på sin kammare, menar han.
– Filosofin idag är extremt utsatt, för det sker en kamp för att göra den relevant igen. Jag tycker att den borde ha en starkare röst i samtida kulturliv och politiskt klimat. Så att få till ett öppnande av filosofin, som jag arbetar för, är en nödvändig väg för att göra den relevant igen, säger Nicholas Smith.
Södertörns högskola sticker ut i skandinaviska universitetsvärlden på ett bra sätt tycker han, eftersom approachen är att man förhåller sig mycket mer aktivt till filosofins historia och har kontinental filosofi som primär inriktning.
– Så länge världen ser ut som den gör har vi en skyldighet att på något sätt förhålla oss till det och erbjuda motstånd. Trycket för motstånd är massivt, även för det försök att bara skapa ett klassrum man kan tänka fritt i. Kapitalismen sipprar in i varje por av livet, såväl som man kan finna sexism och rasism överallt. Att fortsätta tradera en historia är att delta i en process utan motstånd, tänker jag.
– Att tro på sina egna erfarenheters giltighet. Att inte tro att man ska behöva anpassa sig för till texter och tradition som inte är så angelägna, utan kräva förändring. En återkommande punkt är förändring när vi har ämnesråd, att ha fler kvinnliga tänkare, fler utomeuropéer och andra influenser. Så kräv relevant och samtid undervisning, som breddar perspektivet - vilket studenterna redan är duktiga på att göra.
